Rädda mig från regnet.
Men när bröllopet är över, så lovar jag att jag ska skärpa mig. Just nu är det så mycket. Jag flänger runt som en jag vet inte vad, jag hänger inte med i svängarna alls. Gud vad glad jag är att jag tog semester den här veckan.
Jag har nog aldrig haft så mycket konstiga känslor som jag har haft de senaste två veckorna.
Samtidigt är jag så avdomnad, hur fan förklarar jag det här?!
Jag är både glad och ledsen. Det finns flera som gjort mig hemskt ledsen den senaste tiden, som jag aldrig trodde skulle göra så. Sen finns det folk som ställt upp och stöttat mig så otroligt mycket i allt, så jag är helt upp i varv (eller ska jag säga förvånad..? nej, det låter dumt) Men jag är glad, jag är inte riktigt van vid det där bara, jag vet inte hur jag ska handskas med det, jag vet inte hur jag ska tacka..eller vad jag ska säga. Jag vet inte om jag är bra eller dålig att tacka för mig? Jag skäms nästan när folk är för snälla mot mig.
Ja, nog om det.
Inga bilder från möhippan än. Sorry. Jag är lika nyfiken jag!!!!
Jag får inte se dem innan bröllopet. Men jag bjuder på en enda bild, den enda jag har faktiskt.
Jag gillar den inte, jag ser ut som en fylle******.
Men eftersom jag varit så dålig på att blogga och visa upp bilder så får jag väll helt enkelt bjuda på den.
Det ska föresten regna på lördag, jag vill inte! Jag tror att det är någon som inte tycker om mig som skickar detta hemska regn till mig denna dag. Snälla, ta bort det!!!!!!
Vår fotografering skiter sig om regnet kommer. Vi måste alltså hitta en plan B, vad blir plan B?
Jag vill vara ute, i naturen..eller någon annan fin plats. Någon som kan ge mig några förslag på platser med tak man kan fotas fint?
Bröllop bröllop bröllop, ledsen att jag tjatar så om detta. Men det händer inte så mycket annat i mitt liv just nu.
Det är fokus på det just nu. Vad blir nästa projekt? Sluta röka? Ta körkort?
Hmm..
Favorit just nu:
Nej, dags att bada och skriva lista för morgondagen.
Puss på er.
Helloo.
Jag skakar i hela kroppen när jag tänker på det.
Jag har semester nu i alla fall, det var verkligen välbehövligt!!! Jag har sovit så dåligt de senaste veckorna och nu har jag äntligen fått sova ut. Och så kan jag koncentrera mig på all bröllopsplanering utan att behöva tänka på jobb. Underbart!
Igår kväll satt jag och Salle oc h lyssnade igenom musik att ha i kyrkan på bröllopet. Trots lite vin i kroppen så kan jag inte lära mig att tycka om orgermusik, det är förjävligt! Jag ska tjata hål i huvudet på organisten tills vi får som vi vill, vi vill ha ingångsmusiken på piano.
Sen blev det filmmys. Gott!
Idag ska jag till Sandra & fixa håret. Äntligen ska jag få bort min hemska utväxt!!!!!!
Nej, nu blir det faktiskt frulle. Sikken lyx!!
Puss
In my little black book. . . . .
There's no future living in the past. You can dream but you can never go back.
Vilken jävla start på dagen.
Ni kan inte förstå vilken morgon jag haft. Eller ska vi säga natt? Man borde inte få vara vaken så tidigt!!!
Det börjar med att jag vaknar av det hemska larmet. Nej nej skriker jag inom mig. Jag var så trött efter att ha somnat sent. Tre timmars sömn fick jag, eller ska jag kalla det sömn? Tre timmars bröllops-mardrömmar?
Fine, jag får skylla mig själv när jag lägger mig sent.
Jag fixar iordning mig, stressad som vanligt. Springer ut till bussen, jag är i tid..men bara lite stressad, som vanligt.
Tror ni inte jag missar bussen? (Nästa buss går inte förens 20 minuter senare, vilket innebär att jag kommer sent till jobbet) Bussen åkte tre minuter för tidigt!!!!! Gaaaah!!! Jag får en idé, jag kanske hinner i tid om jag springer hem igen och hämtar cykeln.
Jag hämtar cykeln, knappt någon luft kvar i däcken märken jag. Det går jävligt trögt att cykla!!
5 min efter att jag stog på busshållplatsen och hade missat bussen så stog jag i stan och parkerade cykeln. Bra jobbat Tanja! Svetten rinner, men jag är nöjd. Jag har till och med 8 minuters marginal. Jag hinner ju till och med ta en morgoncigg påväg till bussen. Trodde jag va!!! Helt plötsligt ser jag bussen, jag vill inte tro att det är sant! Jag står helt utmattad vid centralen och blir tvungen att springa till Nordstan där bussen går!! Jag hinner precis, bussen åker 7 minuter för tidigt från Nordstan. Helt otroligt!! Båda bussarna för tidiga!!
Men huvudsaken är att jag hann. Bussresan ägnade jag åt att andas ut samtidigt som tankarna bara snurra runt runt runt i huvudet på mig.
När jag kommer till jobbet (för tidigt) så känner jag hur allt kommer ikapp mig. Huvudet dunkar, febern kryper på mig, halsen värker... Snälla snälla låt mig slippa det här!!!!!
Bensinen är slut. Och det här är en bensinstation, ingen svarar när jag ringer de som ska leverera. Kunderna är arga och jag orkar verkligen inte, inte idag. Snälla!!! Låt det här bli en bra dag, förtjänar jag inte det? ;)
Nej, dags att ta mig i kragen och börja jobba. Men först ska jag ragga upp en värktablett!! Wish me luck!!!
Love.
BTW. Tack för all hjälp igår Nairika, du är en klippa!!!!!! Och ni andra som hjälper till också såklart!!!
Jag kan knappt tro att det är sant..
Jag ska berätta allt vi gjorde en dag, men just nu vill jag bara skriva av mig.
Jag är så jävla glad att ni finns, att ni gjorde det här för mig. På det sättet ingen annan skulle göra det.
Ni gjorde det för mig. Och det märktes verkligen. Jag är rörd. Jag kan inte sluta tänka på det.
Sen alla underbara som fanns med mig under denna dag. Jag glömmer er aldrig.
Det finns inga som er.
Tack tack tack!!
Har under de här dagarna insett mycket, vad man har och inte har. Det suger. Det svider. Ordentligt också, trots att man på något sätt alltid vetat. Att få det bekräftat är inte kul.
Skönt att de underbara väger över det tråkiga. Utan er är jag ingenting.
Nä asså, det var katten. Jag lovar!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5640759.ab
Utkast: Jag blir ...
Gaahh!!!
Pirr pirr...
Nu är jag nog tillbaka..
Har inte gjort så mycket mer än bröllopsplanerat och jobbat. Igår var jag ledig, jag tvättade & plocka hela dagen.
När Salle & hans kusin kom hem så gick vi till Lejonet & Björnen med Eddi och Hani. Därefter blev det kaffe & kortspel hos oss. Mys. Skönt att lugna ner sig lite.
Nu ska jag snart pallra mig iväg till jobbet.
Tack för allt stöd när det är jobbigt, ni vet vilka ni är och ni är guld värda.
Lite gladare.
Det gjorde de också, och det var så skönt att se dem! Känns som hundra år sen, fast det var det inte.
Fick pratat lite om saker som är aktuella just nu, och det känndes skönt.
Mina nerver är inte helt ok nu, från att ha varit nervös inför bröllopet när jag ska sova. Har gått att drömma om det och vakna med en klump i magen.
Idag ska jag åka till Johans högtidskläder och sy om min klänning, därefter till floristen och efter det till Nygård och fixa med Michaelas klänning. Sen ska jag se till att ta tag i allt annat som måste fixas.
Jag är riktigt besviken.
En enda röra.
Jag är tom, arg, ledsen, ångerfull....vad vet jag...men jag är inte ensam om det.
Jag är så glad att jag & Salle har varandra.
Och såklart för att ni finns.
Jag håller mig ifrån datorn. Och kameran. Inte kul att ta kort när saker inte är som det ska.
Men jag återkommer, då med nya krafter. Behöver bara vara bitter ett tag..
Det var en gång en liten Douglas.
Vår lille Douglas.
Igår råkade vår lilla vän ut för en olycka, han flög rakt in i fönstret och skadade sig.
Vi hade hopp om att han skulle bli bra. Jag sjukanmälde mig på jobbet. Sen låg jag & Salle och turades om att hålla honom hela dagen. Fram emot kvällen började han bli riktigt svag...vi insåg då att det ända rätta var att åka till blå stjärnan. På blå stjärnan sa de då det vi redan visste. Att de inte kunde göra så mycket.
Idag lever inte Douglas. Och det så tomt...jag visste inte att man kunde bli såhär ledsen för en fågel.
Fast för oss var han inte vilken fågel som helst. Han var verkligen speciell, och Salle älskade honom så mycket!
Nu har vi också lämnat bort Wilma och buren med alla saker. Vi la ut en annons på blocket, bortskänkes.
Tomt här brevid datorn, ingen som kvittrar.
Det här suger.
'
